Att längta efter lingonvecka.
Nu börjar det bli tradigt att vänta på att någonting ska komma för att få börja med ett nytt försök. Jag längtar efter en känslomässig bergochdalbana. Det är ju inte vanligt.. 

Räknar med att mensen kommer dröja nu när jag längtar efter den. Om man följer almanackan ska den dyka upp nästa vecka. Man kan ju hoppas.. 

Hur mycket jag än vill komma igång igen är jag inte så sugen på sprutorna. Dom framkallar mest ångest. Men utan spruta blir det ingenting.. Så det är bara bita ihop.. 

Jag känner mig redo iaf. Glad att gått genom hela vägen första svängen. Jag vet vad som krävs. Hur mycket huvudet spökar och hur ledsen man kan bli och hur dåligt man kan må.. Jag tror både H och jag lärde oss mycket första gången. 

Men att vänta. Inte min grej!