Ett ensamt streck.

Idag skulle vi testa enligt sjukhusets ordination. Tog det för att jag var tvungen. Inte för att jag trodde det var någonting annat.

Så deppigt.

Henke ska prata med sjukhuset senare idag. Får se vad dom säger..

Men ivf-2016 går till graven nu känns det som. Nya tag 2017! ❤️

En solig men bitter lördag.

Jag var ju inte riktigt mig själv igår av förklarliga skäl. Men jag kände, påhejad av Henke att jag behövde komma ut. Så vi fyllde bilen med vänner och åkte norrut till andra vänner.

Imorgon är det måndag och tillbaka till verkligheten. Jag vill inte men måste. Mitt jobb blir inte gjort om jag inte är där (ganska logiskt)
Får gräva ner mig i allt vad jobb innebär och hoppas tiden går fort. Vill helst bara umgås med Henke nu. Fly kanske det kallas. Men det vore skönt. Knäppa med fingrarna och hamna på en varm plats att rå om varandra. Men nej! Semesterdagar finns det inte gott om :D
Nu svamlar jag bara. Säger godnatt med kort från dagens utflykt ❤️

Med sorg i hjärtat.

Hej,
Redan igår kom blodet på allvar. Jag tog ett test på morgonen och det var ingenting. Jag visste det redan innan men kunde ändå inte sluta gråta. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att 'misslyckas' fyra gånger. Att kämpa för någonting i 10 månader och bara få negativa besked.

Det är en sorg. Det är svårt att förklara för folk runt omkring. Att livet är väldigt tufft just nu. Det sliter ju enormt. På mig. På Henrik. På oss. Vi måste försöka hitta tillbaka till det som är vi. För just nu är allt en enda röra.


Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag vet inte vad som händer framöver. Vi kanske väntar med embryot till januari. Nytt år. Låter min kropp vila. Låter oss vila.

Ska fortsätta skriva här. Mitt liv är inte speciellt händelserikt. Men jag känner mycket. Det ska jag försöka använda bloggen till att hjälpa mig få ut. Som lite terapi.

Hoppas ni stannar kvar ❤️