Hej,
Redan igår kom blodet på allvar. Jag tog ett test på morgonen och det var ingenting. Jag visste det redan innan men kunde ändå inte sluta gråta. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att 'misslyckas' fyra gånger. Att kämpa för någonting i 10 månader och bara få negativa besked.

Det är en sorg. Det är svårt att förklara för folk runt omkring. Att livet är väldigt tufft just nu. Det sliter ju enormt. På mig. På Henrik. På oss. Vi måste försöka hitta tillbaka till det som är vi. För just nu är allt en enda röra.


Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag vet inte vad som händer framöver. Vi kanske väntar med embryot till januari. Nytt år. Låter min kropp vila. Låter oss vila.

Ska fortsätta skriva här. Mitt liv är inte speciellt händelserikt. Men jag känner mycket. Det ska jag försöka använda bloggen till att hjälpa mig få ut. Som lite terapi.

Hoppas ni stannar kvar ❤️