Känns som en evighet samtidigt som det känns lite. Han har ju alltid funnits här? Som en självklar del av mig och Henrik. Att han då bara varit hos oss i tre veckor känns så fjuttigt.. 

Bytte ut hans garderob i helgen, storlek 50 började strama lite om magen så det var dags att uppgradera till storlek 56. Skönt att han växer! Men vemodigt att lägga undan första storleken redan.. 

Annars är han kanske världens snällaste bebis (just nu, allt kan vända det vet vi men just nu njuter vi!) 

Han sover och äter och vill ha ny blöja. Däremellan tycker han om att ligga nära och mysa. Sjunga sånger är kul, mamma och pappa tar hjälp av Spotify för att kunna texterna och melodierna dock 🙄😅 

Han älskar sin vagn, gillar att åka bil (eller, han accepterar det och somnar i babyskyddet). Det stora bil-testet kommer dock på onsdag när vi ska roadtripa ner till Göteborg.. Får återkomma efter helgen helt enkelt 😆🙈 

Vi är som vilka nyblivna föräldrar som helst. Upp över öronen förälskade och utan tankar på att han är någonting annat än perfekt.. 

Tog två bilder på mig idag, kroppen är helt magisk måste jag säga. Finns inte minsta spår av att jag hade en vattenmelon till mage för 3 veckor sedan? Känns som att magen dragit ihop sig mer än vad den var innan graviditeten också. Tacksamt! 😆😅 

Sista bilden med Theo på insidan. 38+0, en vecka senare var han utanför!

Laddade ner "MammaMage" appen igår, har tänkt börja använda den för att stärka upp magen. Den lär få en chock för magen min var knappast stark innan graviditeten.. Men det känns extra viktigt nu. Theodor växer så det knakar och min rygg och mage behöver orka bära runt på honom framöver, då är det bäst att sätta lite fart med träningen! Sen är mammamage träningen väldigt skonsam. Ingen fara att man tar ut sig för mycket för fort. 

Snart kommer pappan hem så jag ska plocka undan lite och förbereda för kvällen ❤️