Jag trodde förra gången var det värsta jag varit med om. Det var det inte. Detta slår det mesta. Nummer 1. Det är SÅ mycket blod. Nästan så jag blir orolig. Och nummer 2. Värken. Den som ligger och hånar mig långt ner i magen. Den smärtsamma påminnelsen att det inte blir någon bebis denna gång heller. Vi kan kalla det dubbel smärta. 

Jag vet inte om det är värre denna gång för att det var ett tidigt missfall.. Men jag tror det.. Allt var annorlunda denna gång. Men någonting gick fel. 

Åh denna orättvisa värld.. 

Jag försöker hålla mig deppig här i bloggen och vara lite mer glad och positiv irl. Det funkar rätt okej.. Jag gräver inte ner mig. Idag ska vi ju fira påsk! Har ett stort guldägg till Henke...

Istället för vårt plus.