Nu kommer jag låta arg och bitter. Men det är för att jag är det just nu.

 

Idag kan sjukhuset kan dra åt helvete. Eller ja. Vissa barnmorskor.

Jag ringer imorse med besked att jag fått blödning under natten (vilket är någonting bra! jag var glad) . Möts av 'vad vill du?' 'Varför ringer du?' 'Skulle du ringa?' med en ton som ställde mig ordentligt. jag var inte förberedd på att mötas av den ignoransen.
Vårt senaste möte var både läkare och barnmorskor noga med att jag ALLTID får ringa.
Minsta lilla frågetecken, ska jag ringa och prata med dom där. Nu när jag följer ett schema, som hon garanterat såg på min journal när hon ringde upp, möts jag trots det av en kärring med noll förståelse.
Det ÄR en känslig situation från början. Jag är känsligare än vanligt. Men vi är inne på försök nummer 4. Någonting annat vore konstigt.

Möttes ju av samma arrogans när jag ringde med ett negativt besked för ett par månader sen. 'Har någon sagt åt dig att ringa med det eller?'. Det är inte okej. Vi blev lovade skärpning från sjukhusets håll denna gång.. jag är inte övertygad. Lovar att det är samma barnmorska.

Samtalet bröts efter en kort stund och jag hann bara få ett datum för start med sprutorna. Men hon ringde upp igen, jag satt med gråten i halsen och klarade inte av att svara igen så Henke fick ta det. Nu har vi även ett datum för första ultraljudet.

Jag börjar med sprutorna på fredag. Dags att bli svullen.

Vi kan konstatera att vissa människor jobbar på helt fel plats. och att vi har ett datum för att sätta igång ORDENTLIGT.