Gravid i vecka 31.

Tisdag. Vecka 31 (30+2). 

Sitter på jobbet och gör allt för att hålla mig vaken, jag vet inte vad det är med mig (okej kanske bebisen i magen är en liten hint..) men jag är så trött nu. Sa till Henke förut att jag aldrig känt mig så här trött förr. Kroppen orkar inte speciellt mycket. Ingen rolig känsla. Helgen är långt bort också. 
Bebisen är vaken mest hela tiden känns det som. Han har fest i magen. Dygnet runt. Eller så rör han sig i sömnen. Jag känner av honom nästan hela tiden dock. Stark börjar han bli. Ligger jag och sover kan jag vakna av en spark eller ett slag mot revbenen, då vill han tydligen att jag ska göra honom sällskap. På ett sätt är det jobbigt att inte få så mycket lugn och ro, speciellt eftersom jag redan ligger efter på sömnkontot. Men ärligt talat tycker jag det är väldigt härligt att ha en bebis som visar att han är där hela tiden. Oron finns inte just nu, han mår bra där inne! 

Börjar känna mig lite stressad med jobbet, min närmsta kollega bestämde sig idag för att ta ut två semesterveckor ganska omgående (från imorgon typ) vilket innebär att jag blir ensam när allt drar igång ordentligt nästa vecka. Lägg till att Henrik åker bort imorgon och även är borta lite nästa vecka. Unnar honom ledigt och allt sånt men uuuusch vill inte vara ensam. 
En ocharmig egenskap. Absolut jobbigast är att bilen försvinner imorgon och jag ska ta mig överallt kommunalt. Hur ska jag orka det? Så gnällig just nu men fy fan vad jag "tycker synd om mig själv" inför veckan nu. 

Jaja, detta var väl inte så kul att läsa men jag var tvungen att skriva av mig lite. 

Har ni orkat läsa hit ska ni få en kram ❤️