Idag går vi in i vecka 32 och allt kommer närmare och närmare. Känner mig så ödmjuk och lycklig över att vi kommit så här långt. 

Oron för förlossningen finns där men den är inte lika stark som innan jag blev gravid. Kan min kropp bli gravid och bära ett barn kan den föda också. Ord jag läst i en bok som gett mig så mycket! Klart det är så, kvinnor är ju rent krasst skapade för att föda barn. Ser nästan fram emot att få uppleva det om ett par veckor.. Ni hör, man kan vara livrädd från början men vänja sig vid tanken och tillslut längta efter det.. 

Rent krasst är det ju förlossningen som är det som måste hända för att Pigge ska komma till oss. Och jag är så nyfiken på vem han är. Hur han ser ut. Vår fina bebis. 

Jag mår bättre nu än senaste vecko-uppdateringen, inte lika klen. Men jag lider fortfarande av huvudvärk och trötthet. Är tacksam att veckorna går fort nu, kan inte riktigt förstå att jag redan jobbat 2v sedan semestern. Bara 6 kvar innan mammaledighet.. Motivationen på jobbet är okej men inte optimal. Att ha ont i huvudet och känna sig tung och trött hjälper kanske inte men är glad att jag orkar jobba, dagarna går fortare när man träffar folk och håller sig sysselsatt! 

Jaja det är bara mysigt. 

Veckan som kommer blir spännande! 

På tisdag är vi inbokade på tillväxtultraljud! Än en gång ska vi få se honom, även om han förmodligen är så stor att det inte är så mycket att se. Men att få ett hum om hur stor han är och hur han mår ska bli skönt! 

Samma dag ska jag till mvc och mätas och vägas igen, mycket träffar med barnmorskan nu. Skönt att dom håller koll! 

Det var väl det som var spännande, haha. Sjukt avundsjuk på min man som ska till det nya hotellet Steam Hotell i Västerås med jobbet i veckan. Har frågat om han inte kan smuggla med mig men han vägrar (?!) så elakt! 🙄😅 

Sen är det roadtrip på fredag förstås! 

Let's do This helt enkelt! ❤️