Theo ville ha mat vid 06 imorse och behövde en ny blöja så jag gick inte och la mig igen efter det. Tog med mig bebisen till soffan där han somnade om ovaggad, drog igång en maskin tvätt. Vi har en riktig kräkbebis hemma just nu, det går åt en del kläder kan man konstatera 😅

Sen tände jag ljus och slog mig ner framför nyhetsmorgon med kaffe och frukostbricka. 

Jag ska till tandläkaren senare idag och har sån ångest. Dom ringde igår och sa att det är dags, mina tänder är inte roliga just nu. Det kommer göra ont och det kommer bli dyrt men ju längre jag väntar desto ondare och dyrare blir det. Vidrig känsla inför eftermiddagen ändå. 

Snart är November över, hur fort går detta år egentligen? Theo blev sju veckor i söndags. Sju veckor? Var tog de veckorna vägen? 

Om man tänker samma tid under graviditeten gick de inte alls lika fort som nu. 

Henrik har odlat mustasch under november för att uppmärksamma prostata/testikelcancer. 

Testikelcancer är den vanligaste cancerformen hos unga män och i den här familjen vet vi precis vad det innebär. 

Det har hänt otroligt mycket på 40 år med just testikelcancer. På 70-talet var det vanligare att man dog än överlevde. Men forskningen går framåt (tackochlov!!) så idag vet man vilka olika cellgifter som dödar cancercellerna, det har gjort att idag blir över 90% av de som drabbas helt friska. Men! Det betyder inte att det inte är allvarligt och att man ska kolla upp det! Henrik väntade länge. Hans cancer hade spridit sig och behandlingen han fick var både tuff och lång. Med flera operationer som följd. 

Som med alla sjukdomar, upptäcker man det tidigt finns mycket att vinna, så se till att grabbar runt er har koll på sina bollar! 

Theo kan ju inte odla mustasch än (dooh!) men han har snygga byxor istället!

Älsklingar

Tacksam över att Henrik låg på och bad om att få frysa ner sperma innan behandlingen startade. Utan det hade vi inte haft möjlighet att få biologiska barn idag och nu är vi föräldrar till vår alldeles egna gullprutt! 🖤✨