Äta och dricka har blivit omöjligt.

Hej på er! 

Ingen superpeppad tjej här ikväll. 
Smärtan i magen är inte att leka med till och från. Den är okej när jag står upp och gungar eller sitter brett i sär med benen på soffkanten. 

Igår efter vi åt middag blev jag tvungen att ringa bb och rådgöra för jag hade SÅ ont och läkaren jag pratade med på morgonen igår var tydlig med att jag skulle höra av mig om jag fick ont, för det ska jag inte behöva ha. 
Så jag fick först prata med en barnmorska, hon sa att en läkare fick kontakta mig efter att ha läst min journal, så det gjorde hon. 
Den läkaren trodde att det var ”maginfluensa” och sa åt mig att avvakta, om jag inte skulle känna mig mer sjuk än jag gjorde. 
Tyckte det kändes konstigt att få den diagnosen när jag varken spytt eller varit på toa på över ett dygn men vem är jag att säga emot en läkare? 

Lät bli att dricka under natten (brukar vara så törstig och få i mig nästan en liter vatten under natten annars) och det var nog min räddning, för jag sov okej inatt utan den där extrema smärtan. 

När jag fått i mig frukost idag kom det onda tillbaka. Sedan efter jag försökt få i mig lite lunch gick det inte längre. Fick så ont så jag grät. Ringde till bb (igen, så tjatig) för att höra om dom tyckte det var värt att ta ett lavemang för att tömma tarmarna. Sa även att jag inte alls köpte diagnosen maginfluensa. Hon tyckte absolut jag skulle testa det, så det gjorde jag. 
Men nej, det onda var kvar. 
Känner mig helt matt över att ha såhär ont konstant. 
Bebisen rör sig iaf hela tiden (på gott och ont, när han rör sig gör det mer ont för mig, men han mår förhoppningsvis bra där inne) 

Jag ringde bb igen och sa att detta håller inte. Jag måste få hjälp. Så imorgon har jag fått en akut-tid med läkare på bb och vi kommer inte lämna utan att vi får hjälp. 

Ikväll har jag grinat igen efter att ha försökt få i mig middagen och vattnet. Jag tvingar i mig lite mat men sen blir jag liggande i plågor på soffan. 
Tills det gör så ont att jag måste ställa mig upp. 

Jag ser ju ett samband med mat/dryck och det onda. 
Det känns ju kanske inte helt optimalt. Jag måste ju äta för att orka? Speciellt med tanke på att jag inte direkt ökat massor i vikt under graviditeten. 
Säg att han inte vill komma ut på 3 veckor, ska jag behöva leva såhär fram tills dess? Nej tack. Jag måste få hjälp imorgon. Måste! 


Vanka vanka vanka.
Manspreading ala Ina.

Gav mig på att baka bullar idag trots allt. Haha så typiskt mig. Men det ÄR kanelbullensdag och jag hade bestämt för länge sedan att om jag var hemma och ingen bebis kommit skulle jag bak idag. 


Sagt och gjort! 
Det blev extremt jobbigt mot slutet men det blev nog bra! Jag vågade inte äta någon med tanke på att jag får ont men Henrik säger att dom var goda.. Får lita på honom! 
Nu är frysen full och redo för lite gäster när Pigge väl är ute! 

Insåg framåt slutet att pärlsockret var slut.. nåväl. Det gick ändå!

Håll tummarna att jag kan sova inatt och att dom kan hjälpa oss imorgon, så hörs vi säkert under morgondagen. 


Gnäll-ina checkar ut för ikväll! 
Puss puss